¨

jag känner mig så fucking sämst,
förut när jag bodde hemma fick jag göra det jag ville, inte alltid det jag ville men jag fick alltid gå ut fick alltid göra saker.
nu måste jag bestämma flera dagar i förväg om jag ska sova hos någon eller liknande, men jag får knappt ibland.
måste sitta hemma?, jag är inte van vid det och det här får mig att må dåligt.
även om jag snackar om det med dom både på ett seriöst sätt och ett oseriöst så känner jag mer&mer att jag inte pallar.
vist jag får göra saker, men absolut inte som hemma. jag vill hem, jag vill det. jag saknar det, jag kan erkänna det.
jag gråter på nätterna, men det erkänner jag inte på dagen. det här äter upp mig,